Regeringen sätter populism före skolans bästa

Välfärdsutredningens förslag, som i dag tisdag presenteras, om statlig vinststyrning har mött på omfattande kritik från experter. Den franska ekonomiprofessorn Jean Tirole, som vunnit Nobelpriset i nationalekonomi för sin forskning om hur komplexa marknader som välfärden ska regleras sågar förslaget. Till och med Joackim Landström, som skrivit de två rapporter som används som underlag för Välfärdsutredningen, tar avstånd från det.

Regeringens egen expert förklarar att regleringen i praktiken innebär ”ett förstatligande av välfärdssektorn eftersom inga företag kan bedrivas med så låg ersättning till ägarna”. Regeringen tänker ändå gå vidare med förslaget, med fokus på att angripa friskolorna. I ett utspel nyligen förklarar tre ministrar att marknaden inte ska ”få styra skolan”.

Angreppet är förmodligen smart politiskt taktiserande. Det lyfter nämligen bort ansvaret för krisen i skolan från regeringen till näringslivet. Dessutom är många i allmänheten skeptiska till vinst i friskolor. Samtidigt är det viktigt att inse att regeringen medvetet lägger fokus på en fråga som inte kommer att förbättra skolan, medan de strukturella problem som skapat den svenska skolans kris får fortgå.

Under andra halvan av 1900-talet hade Sverige ett skolsystem som lyckades ovanligt väl med att förmedla kunskap till befolkningen. Resultatet blev en hög kunskapsnivå och jämn fördelning av kunskaper, vilket i sin tur bäddade för Sverige att utvecklas till en jämlik kunskapsnation. I dag ser situationen betydligt mer oroande ut. Inget annat land har upplevt ett lika snabbt ras i skolresultat som Sverige.

De som har försämrat sina resultat mest är pojkar och lågpresterande elever. Elever med flyktingbakgrund klarar sig i synnerhet dåligt. Skolans kris underminerar alltså på sikt både Sveriges välståndsnivå och jämlikhet. Det är en fråga som bör tas på stort allvar, inte minst av arbetarrörelsen. Så kommer då angrepp på friskolor att vara en del av lösningen?

Svaret är nej. För någon månad sedan publicerade jag och forskaren Gabriel Heller Sahlgren en rapport som analyserar resultaten i den senast tillgängliga Pisa-undersökningen, från 2012. Efter att vi kontrollerar för en lång rad bakgrundsvariabler presterar elever i friskolor signifikant bättre. Skillnaden motsvarar att elever i friskolor, efter kontroll för bakgrund, ligger drygt två månader före i matematik, tre månader före i naturvetenskap och fyra månader före i läsförståelse jämfört med elever i kommunala skolor. Resultaten måste självklart tolkas med viss försiktighet. Men de indikerar – liksom flertalet tidigare studier – att friskolorna inte är boven i dramat.

Om något har de snarare bromsat fallet i skolresultat.

Varför den snabba försämringen har skett är ingen gåta: Vi har den mest elevorienterade undervisningen av alla utvecklade OECD-länder, ordning och reda upprätthålls inte i skolorna, andelen barn med utländskt ursprung (vilka i genomsnitt presterar sämre) har ökat på grund av flyktinginvandring, studietakten är låg och läraryrket har blivit ett lågstatusyrke.

Regeringens experter är rimligtvis medvetna om vad skolans faktiska problem är, eftersom de har läst resultaten från den internationella PISA-mätningen. Ändå går man vidare med ett ideologiskt angrepp på friskolor i stället för med lösningar som kan lösa skolans strukturella problem. På kort sikt kan detta politiska taktiserande gynna regeringspartierna, men det är verkligen inte bra för skolan. Dessutom är det ett tydligt tecken på att kortsiktig populism ersatt långsiktigt ansvarstagande.

Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR)