Kvotering ledde inte till mer jämställda löner. Det ledde inte till att fler kvinnor nådde chefspositioner. Inte heller unga kvinnors karriärval förändrades. Efter många år med kvotering fanns inga kvinnor med bland cheferna i Norges 60 största företag.
Verkligheten är att både Norge och Sverige, som på pappret är världens mest jämställda länder, har få kvinnor på chefspositioner. Förklaringen är enkel. En politik baserad på omfattande offentliga monopol i kvinnodominerande yrken sätter stopp.
I Sverige lyfte kvinnors karriärer när det blev möjligt att driva företag inom skola, vård och omsorg. RUT-reformen, som gjorde det enklare att köpa hushållsnära tjänster, underlättade för karriärkvinnor att balansera arbetsliv och familjeliv.
Dagens regering vill kraftigt minska möjligheterna till företagande i välfärden och begränsar RUT. Istället erbjuds en symbolisk kvoteringslag, som bara påverkar en handfull elitpersoner som kan hamna i storbolagens styrelser.
Vore det inte klokare med en politik som levererar jämställdhet i praktiken, snarare än bara i teorin?
