Statlig vinststyrning #3:
Hur räknar regeringen egentligen?

 

Regeringens förslag att staten ska styra vinsterna i välfärdsföretagen har slagit ned som en bomb i samhällsdebatten. Många företagare är upprörda och menar att lagstiftningen bygger på en näringsfientlig attityd snarare än en vilja att förbättra välfärdsmarknaden. Den expert som står bakom regeringens utredning säger själv att förslaget kan leda till att seriösa välfärdsföretag tvingas lägga ned. I en kort artikelserie förklarar vi här på ECEPR varför den föreslagna reformen helt enkelt inte är bra. Läs och dela vår artikelserie, för att lära dig mer om denna fråga som kommer att vara viktig ända fram tills nästa valnatt.

 

Så blir 1,7 miljarder till 15 miljarder

I artikel två i denna serie förklarade vi hur Ingmar Reepalu, den socialdemokratiska politiker som leder välfärdsutredningen, kommunicerat ut en vinstnivå i välfärdsföretagen som är ungefär en faktor tio högre än den faktiska vinstnivån som utredningen har visat på. Tyvärr är Civilminister Ardalan Shekarabi inne på samma spår. Han har kommunicerat ut att ”övervinsterna” är på 15 miljarder kronor. Shekarabi ”glömmer” att nämna att detta baseras på en beräkning över nio år, det vill säga nivån är 1,7 miljarder kronor per år.

 

Vad räknar ens regeringen på?

Ännu mera märkligt blir det när man tittar på vad regeringen faktiskt undersöker. På ECEPR har vi läst regeringens välfärdsutredning i detalj. Där framkommer en märklig detalj som många missat att rapportera om: utredningen tittar i stor utsträckning på företag som inte är del av den offentliga välfärdsmarknaden.

 

Regeringen kommunicerar ut att välfärdsutredningen tittar på företag inom utbildning, hälsa och omsorg som genomför skattefinansierad välfärd. Men det stämmer inte. I själva verket har man tittat på hela branscher, bland vilka det också finns företag som inte alls finansieras med skattemedel. Exempel på detta är verksamheter som jobbar med läxhjälp, företagshälsovård, medicinska konsulter som ger råd till försäkringsbolag, företag som erbjuder arbetsterapi och idrottsläkare som jobbar vid idrottsevenemang. Varför har man tittat på alla dessa verksamheter, som uppenbarligen inte är skattefinansierad välfärd, och kommunicerar till allmänheten att deras vinster är en rovdrift på skattemedel? Kanske beror det på att utredningen inte genomförts på ett kompetent sätt. Eller så har man medvetet valt att inkludera det som inte är offentlig välfärd för att skruva till siffrorna.

 

 

Övervinster i enmansföretag?

Den metod som regeringens utredning tillämpar baseras på att räkna ut rimlig avkastning på kapital. Metodiken är till för att studera stora börsnoterade företag. Men regeringens utredning har gjort om metoden, så att den ska tillämpas på små företag, till och med företag som bara har en anställd. I Sverige finns många läkare, sköterskor och annan vårdpersonal som istället för att vara anställda fakturerar ur eget bolag. Dessa småföretagares inkomster räknas med i regeringens ”övervinster”.

 

Faktum med att hälften av ”övervinsterna” hittas i bolag som har enbart 1-4 anställda. Och det är väl klart, den sjuksköterska som hyr ut sin egen arbetskraft får en viss avkastning, utan att ha investerat kapital i sitt företag. Men detta är ju ingen övervinst, utan ersättningen för sjuksköterskans arbete. Om du som läser denna text har ett litet bolag från vilket du erbjuder läxhjälp till skolungdomar, så räknar regeringen med dig som välfärdsföretag – fastän du inte får några offentliga medel alls. Dina vinster räknar de med i de ”övervinster” som välfärdsföretagen gör och som regeringen ska beskatta bort. Är det rimligt?

 

Varför har regeringen inte bara räknat korrekt? Kan det vara så att den redan relativt låga siffran på 1,7 miljarder kronor i ”övervinster” riskerade bli så liten om man exkluderade riktigt små företag (för vilka det är orimligt att tillämpa metodiken) och företag som inte är del av offentlig välfärd?.